1 |
förlika resignera, (motvilligt) acceptera (något), ge upp; komma överens, bliva ense (om något) | :''Han '''förlikade''' sig med sitt öde, ingen kommer att rädda honom.'' | försona, gottgöra
|
2 |
förlikasettle, conciliate, mediate förlikning
|
3 |
förlikaOrdklass verb ● förmå att träffa överenskommelse i godo (särskilt vid regelrätta förhandlingar, tvist och dylikt)
|
<< övernaturlig | melera >> |