1 |
beväringconscript soldier
|
2 |
beväringManskap som fullgjorde krigstjänst från 1812 till 1901, då värnpliktsarmén infördes.
|
3 |
beväringBeväring är en beteckning för värnpliktigt manskap inom det militära. Ordet är enligt en uppgift inlånat från tyskans Bewehrung, ett ord som betyder "beväpning", enligt en annan uppgift kommer ordet f [..]
|
4 |
beväringInom heraldiken används ordet beväring för att beteckna ett djurs klövar, klor, horn, tunga och andra delar av kroppen, som ofta får en annan tinktur (färg) än djuret i övrigt i vapenskölden. En synon [..]
|
5 |
beväringConscript (soldier), recruit
|
6 |
beväringconscript soldier
|
7 |
beväringEn form av allmän värnplikt införd 1812 och som 1901 övergick i allmän värnplikt. Beväringarna kallades till beväringsmöten för utbildning.
|
8 |
beväringOrdklass substantiv ● yngre värnpliktigt manskap Bruklighet förr
|
9 |
beväringrekryt
|
10 |
beväringManskap som fullgjorde krigstjänst från 1812 till 1901, då värnpliktsarmén infördes.
|
11 |
beväringvern, vare, var(a)-/vard|veitsla
|
12 |
beväringConscript (soldier), recruit
|
<< besutten bonde | bildhuggare >> |